När jag var 12 år så förlorade jag min oskuld...inte till vem som helst utan till min egen bror..Jag visste att det var fel, att det var något som inte fick hända, men ändå la jag skulden på mig själv...det var ju ändå jag som lät det hända.. eller?

Han sparkade mig, gjorde mig så illa så vissa dagar kunde jag inte röra mig utan jag bara låg hemma i min säng och grät. Hade jag gjort mig förtjänt av detta? Hade jag bett om det på något vis?

våldtäckerna hände minst 3 gånger i veckan under ett års tid ungefär, sen träffade jag min dåvarande kille och då slutade allt.

Jag teg om allt, har bara berättat för 2 personer och det har jag gjort nu, det senaste året...

Idag sitter jag och tänker på om det fanns något som jag hade kunnat gjort annorlunda och hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag aldrig fram till något bra...

 

Madeleine

8 mars 2012 09:04

Vilken sorglig berättelse. =(
Du kanske borde prata med en proffessionel om det du har varit med om.
Kan hjälpa. Ta hand om dig. Kram

http://maddy87.bloggplatsen.se

Borta Bra Men hemma bäst

8 mars 2012 11:05

Hej!
Idag har jag gått vidare, har mina dåliga dagar, men vem har inte det egentligen...
Jag har alltid klarat av att ha mina tankar för mig själv och jag har överlevt och mår bra :)
Följ gärna min blogg, det kommer nya inlägg var dag:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att känna att allt bara rinner igenom dig som person får dig att känna dig ensam, vilsen, rädd och totalt misslyckad. När man älskar någon och den personen sviker dig gång på gång får dig att fundera på om det är dig själv som det är fel på.. just ...

Att tiga om vad man har upplevt i livet är nog en vanlig grej som man egentligen gör... Jag har gjort det, men nu är det slut med det...Jag tänker inte tiga längre...   Jag har gått igenom det mesta...både på gott och ont..   Våldtäckt, missh...