Att tiga om vad man har upplevt i livet är nog en vanlig grej som man egentligen gör... Jag har gjort det, men nu är det slut med det...Jag tänker inte tiga längre...

Jag har gått igenom det mesta...både på gott och ont..

Våldtäckt, misshandel, döden, lycka, skam, svek, kärlek, avundsjuka och oändligt hopp.

Jag har förlorat min oskuld till min egen bror...Jag har legat på golvet, gråtit och skrikit efter hjälp, jag har begravt min själsfrände, känt att ingen kan göra mig illa, skämts över hur jag har varit, fått en kniv i ryggen av den som betydde mest, älskat någon så det gör ont i hela kroppen, varit så arg på andra för att dem levt ett vanligt liv och suttit med telefonen i handen och bara väntat.

Känslorna som finns i kroppen går ibland inte att förklara. Att känna att ens liv rinner mellan sina egna fingrar får en att må illa, tappa balansen i livet och bara önska att man kunde somna och aldrig vakna.

Den känslan har jag haft många gånger...men idag finns jag här...även om den kommer och flåsar mig i nacken ibland.

Jag har alltid tagit i tu med den själv och det kommer jag antagligen alltid göra, somliga kallar en stark, andra för en idiot. Det finns många som har tagit livet och kastat bort det helt för att man har upplevt något som gör en så fruktansvärt illa, jag var en av dem som ville men inte vågade..Idag är jag glad för det och förstår även att jag aldrig var ensam även om det kändes så.

Detta är mitt första inlägg och det kommer fler.. jag kommer berätta om varje kapitel i mitt liv..kanske finns det någon det hjälper.. någon som sitter bakom sin skärm och känner sig så som jag en gång gjorde...

O&O